Jag var Bara Sexton Och Hade Varken Fått Bröst Eller Höftter Och Trodde AtTingen Någonin Skulle Kolla Åt Mitt Höd. Män jag Klev i genom en portal till ett parallellt universum den Fredagen då Jag snörade Förklädet runt min midja och tog den Första Beställningen. Där satt män i övre medelåsern Och de såg mig i ögonen så som Jag Bara Drömt om att en Jämnårig någonsin skalle Görra.
DET är n Ågonting Som Infinner Sig VID Sexton. Puberteten Har Slagit Rot Och SJÄLV ÖNSKAR MAN SLÅ SIG FRI. Tjäna egna Pengar Och Nya Erfarenheter. Att vara om Lov Eller Bidrag Från Förskörarna Är inte Värdukt och det Enda som Egentligen Betyder någonting är att Få Känna Sig Vuxen. Fastän man inte är det.
Lönen bestod av mjöliga sedlar i Ett Kuvert Som Jag Alltid Fick Ligga av om att Få Överhuvudtaget, Alltid Lågt EFTER AVALAT DATUM. Dricksen Jag Fick Fiskade yngaren Upp ur Mitt Förkläde Och la I en Glasburk Bakom Disken. Den Delades Upp Mellan Honom Och Hans Kompanjon EFTER ATT JAG SKICKATS HEM. Män trots Det Älskade Jag Mitt Jobb, För att det var mitt och ingen Annans. Som den Mest Blänkande Sten Hittad På en Strand, Höll Jag den som en hemlighet I min hand.
Det var där, på uteserveringen, jag för älrsta gårgen blev omfamnad av en man. Det var inte alls Som Jag Hade Föreställs Mig. Det var inte någon av de poojkar vars namn Återfanns I min Dagbok. Det var en man jag aldrig sete feörut och som till Åldern skulle Kunna vara min Pappa. Jag Hade Precis Ställlt Ned Planksteken Framför Honom Då Han tog Tag Runt Min Midja Och Drog Mig Ned I Sitt Knä.
Om du Någonsin Befunnit Dig I Ett Rum där Alla Skrattar Utom du, Så Vet du, AtT -man gör det Likaså. Man Skrattar män inte för att det är roligt utan för att man inte veterinär Hur man annars ska bete sig. Det var kanske ingenting märkvärdukt, det var Åtminstone vad Jag Intalade Mig Själv. Men Jag Minns AtT JAG Tänge AtT det Väng inte kan vara såhär det Ska kännas, att vara nänra en annan mäniska. AtT Det INTE SKA VARA Skrkkinjagande Och Stinka av Norrlands Guld.
Det var för älrst flera År Senare, När Skamliga Förslag Och Famlande Händer Nästan BLIVIT NÅGOT JAG LÄR MIG ATT BLUNDA För, Som det som det som Slute Förränged Allt, Hände. Jag arbetade Som Servitris På en Finlandsfärja, Där besattningen Hade BLIVIT MIN FAMILJ OCH DEN LILLA HYTTEN MITT HEM. Den Kväst Drogs Jag Ned I Ett Knä – Precis som Så Många Gånger För – män den här gången Hann jagar inte ens skratta med av ren Förskräkels, Förräng Någon slet mig ur den främ.
Väktaren, Som Jag vid det häker laget käkn i flera År och var blick Jag Så Ofta Kände Övervakade Mig Som en Falk När Jag var ute Bland de Klåfingriga Mängen, Fötre mig i till Köket. Han var Långt Över TVå mätare Lång och hade satt Skräck i de flesta Som Antastade Mig Och Mina Kollegor under Årens går. ”Är det inte Dags att du Återjörn till Skolan Nu, Vänen?” Frågade Han Medan Han Torkade Bort de Tårar Jag INTE Märkt Hade Börjat Rinna Längs Kinderna. Senare Samma Natt Skickade Jag i En Ansökan till Högskolans SkrivarProgram.
Nu var Det Många År sedan Jag Lämnade serviceyrket, Men När Jag ser Stadens Döttrar Spuna Mellan Borden På Stadens Uteserveringar Vakar Jag Över Dem som en Finnssk Västare. Jag Ser Mänens Blickar På Deras Förklädesklädda Kroppar, Och gör Mig Redo ATT PÅ en Sekund Växa Mig en meter Länggreg Och HUNDRA KILO TYNGRE OM OM DET DET SKULLE Behövas.
Cornelia Lindstedt
[/gpt3]
